???
Så seg.
Så förvirrad.
Vad är egentligen rätt?
Hur kommer detta sluta?
Suck
Så förvirrad.
Vad är egentligen rätt?
Hur kommer detta sluta?
Suck
Snart...
.. kommer min mamma och spiros hem..
Har faktiskt saknat dem. Och deras överraskning är typ klar =D
Sista tuchen imorgon då.
Och matlagning.
Såååå trött jag är...
Helt död i mitt huvud och min kropp.
Har faktiskt saknat dem. Och deras överraskning är typ klar =D
Sista tuchen imorgon då.
Och matlagning.
Såååå trött jag är...
Helt död i mitt huvud och min kropp.
What you´re made of...
If it´s not what you´re made of, you´re not what I´m looking for...
Sorgligt men sant.
Vill just nu dränka mig själv i självömkande, choklad, musik och vin. Fast hade det känts bättre imorgon då?
Njaaaaaaa!
Men nu är det väl så att man hanterar saker på olika sätt.
Jag till exempel försöker alltid få den som sårar mig att må bättre. Jag vet inte varför men så gör jag som någon slags försvarsmekanism av något slag. Och jag menar ju det jag säger. Trots att jag borde vara arg och ledsen och upprörd, så tänker jag först och främst på att den personen iaf inte ska vara ledsen eller må dåligt.
Eller som en annan gång räddade jag den jag sårats av nya förhållande. Varför gjorde jag det?
Jag ville ju själv ha honom, ändå räddar jag deras förhållande och gör det starkare än tidigare.
Men jag kan inte låta bli att undra. När ska jag få vara lycklig? När ska jag få bli den som inte blir lämnad?
När ska jag få falla för en person utan att stå med tårar bara en stund senare?
Jag är ingen krävande människa. Jag är ganska snäll faktiskt. Det har jag många som kan intyga, me promise!
Men jag ville bara att det skulle gå bra denna gången. Jag hade äntligen funnit någon jag verkligen kunde se mig själv med. En tid framöver.
Varför varför varför skulle det gå såhär?
I´m heartbroken...
You were willing, but unable, to give me anymore, there´s no way, you´re changing, cause somethings will just never be mine, you´re not in love this time....
Sorgligt men sant.
Vill just nu dränka mig själv i självömkande, choklad, musik och vin. Fast hade det känts bättre imorgon då?
Njaaaaaaa!
Men nu är det väl så att man hanterar saker på olika sätt.
Jag till exempel försöker alltid få den som sårar mig att må bättre. Jag vet inte varför men så gör jag som någon slags försvarsmekanism av något slag. Och jag menar ju det jag säger. Trots att jag borde vara arg och ledsen och upprörd, så tänker jag först och främst på att den personen iaf inte ska vara ledsen eller må dåligt.
Eller som en annan gång räddade jag den jag sårats av nya förhållande. Varför gjorde jag det?
Jag ville ju själv ha honom, ändå räddar jag deras förhållande och gör det starkare än tidigare.
Men jag kan inte låta bli att undra. När ska jag få vara lycklig? När ska jag få bli den som inte blir lämnad?
När ska jag få falla för en person utan att stå med tårar bara en stund senare?
Jag är ingen krävande människa. Jag är ganska snäll faktiskt. Det har jag många som kan intyga, me promise!
Men jag ville bara att det skulle gå bra denna gången. Jag hade äntligen funnit någon jag verkligen kunde se mig själv med. En tid framöver.
Varför varför varför skulle det gå såhär?
I´m heartbroken...
You were willing, but unable, to give me anymore, there´s no way, you´re changing, cause somethings will just never be mine, you´re not in love this time....
Tja, tje, hall!
Jag är trött på att jobba och jobba utan att ha pengar i mitten av månaden ändå.
Kan man inte bara vinna några miljoner, jobba när man KÄNNER för det och bara leva?? Varför ska det vara så jävla svårt????
Vill bara ha ett skönt, underbart och härligt liv, vilket man iof kan ha ändå men så många bekymmer och jobbigheter hade försvunnit om man varit född med eller helt plötsligt bara vunnit en jävla massa pengar, right?
Är på jobb nu, och har inget emot att vara här, till skillnad från många andra så trivs jag utomordentligt bra på mitt jobb (dock kunde jag haft minst dubbla lönen ;P), men jag är såååå trött....
En klubb har öppnat två hus bort från mitt, Kontra Punkt. De håller igång natten lång. Kul med jobbigt... Nära men ändå så långt borta ;P hahahaha!!
Kunde ju varit en schlagerklubb hade jag kunnat tänka ;P haha!
Så hade ingen gillat det, hahaha!!
Mer än moi då.
Men men!
Puss!
Kan man inte bara vinna några miljoner, jobba när man KÄNNER för det och bara leva?? Varför ska det vara så jävla svårt????
Vill bara ha ett skönt, underbart och härligt liv, vilket man iof kan ha ändå men så många bekymmer och jobbigheter hade försvunnit om man varit född med eller helt plötsligt bara vunnit en jävla massa pengar, right?
Är på jobb nu, och har inget emot att vara här, till skillnad från många andra så trivs jag utomordentligt bra på mitt jobb (dock kunde jag haft minst dubbla lönen ;P), men jag är såååå trött....
En klubb har öppnat två hus bort från mitt, Kontra Punkt. De håller igång natten lång. Kul med jobbigt... Nära men ändå så långt borta ;P hahahaha!!
Kunde ju varit en schlagerklubb hade jag kunnat tänka ;P haha!
Så hade ingen gillat det, hahaha!!
Mer än moi då.
Men men!
Puss!